Kriser i samhället

 

De kriser vi har i vårt samhälle idag beror i de flesta fall på dålig ekonomi. I Sverige går företagen för fullt, men vi får dåligt betalt för produkterna utomlands eftersom kronan står lågt.

Vår dåliga ekonomi slår igenom på de flesta områden i vårt samhälle. Dåliga vägar som inte upprustas, långa köer och besvär för sjukvården som inte har råd att öka sin kapacitet. Skolor som saknar medel för önskvärd undervisning. Brandvärn som skärs ned. Åldringsvård med stora problem. Listan kan göras lång.

Den dåliga ekonomin orsakas till största delen av hög arbetslöshet. För lite skatt kommer in och utgifter finns för de arbetslösa.

De bekymmer som vi sett i Frankrike med upplopp mm har sin grund i arbetslöshet hos invandrare. Vi har sett tendenser även i Sverige t ex i Södertälje. Sveriges invandrarpolitik har stora besvär med långa prövotider av ärenden. Vi tillåter nämligen inte människor att komma och bo hos oss för dom bedöms som ett ekonomiskt problem i stället för en resurs som vi har behov av.

Många av våra svenska industrier fick ett stort tillskott av invandrare under femtio och sextiotalet. De sögs direkt upp av företagen och försörjde sig själva och sin familj, betalde skatt och blev goda samhällsmedborgare. Varför sker inte detta idag? Jo, för att jobben saknas. Varför saknas då jobben? Jo, för att vi inte förmår ta tillvara de många idéer till produkter och tjänster som människor har. Tittar vi på börslistan så finner vi inga företag bland de femtio största som har startats under de senaste 30 åren.

 

Den viktigaste faktorn för tillväxt – 50 % - är innovationer, det är forskarna överens om. Tillväxt betyder arbete och försörjning och skatt till det gemensamma. För varje procent vi minskar arbetslöshet ökar BNP med två procent. Detta för att man flyttar människor från att försörjas till att bli försörjare.

 

Jag har jobbat som rådgivare i Svenska Uppfinnareföreningen i snart tjugo år. I samband med att jag flyttade mitt kontor nyligen var jag tvungen att städa undan en del papper. Bland annat en mer än en halv meter tjock bunt med dokument som handlade om de idéer som jag fått ta del av från människor. Jag brände dom för att leva upp till den sekretess jag lovat. När jag brände dessa idéer läste jag dom på nytt och blev mycket frustrerad eftersom jag påmindes om varje idé och dess möjligheter. Flera hundra fina produkter som jag inte förmått uppfinnarna att jobba vidare med. Oftast har det stupat på att man inte har pengar att satsa för att komma vidare. Och pengar finns inte att få tag i dessa tidiga skeden.

 

Gad Rausing sade vid en föreläsning jag bevistade för ett antal  år sedan: ”Man plockar av människor mer än sjuttio procent av deras pengar i skatt och avgifter och så tror man att de skall ha råd att satsa på något nytt. Det är befängt”.

 

Det är fullständigt häpnadsväckande att vår regering är totalt handlingsförlamad i frågan om tillväxt. Jag har följt detta i alla år, har pratat med politiker och andra makthavare och bristen på insikt är skrämmande.

Jag och mina kolleger i Svenska Uppfinnareföreningen uppvaktade för drygt 10 år sedan alla riksdagsmän systematiskt. Vi bjöd in dom till vårt kansli och jag själv drog problematiken för näringsutskottet. Resultatet efter en del ytterligare påverkan blev skapandet av Stiftelsen Innovationscentrum som fanns i 10 år och var en utmärkt resurs för uppfinnare. Den är nedlagd idag och ingen fortsättning skådas. Ingen verkar heller intresserad av erfarenheterna från verksamheten. Idag har vi nya riksdagsmän som inte förstår allvaret. Man tror (som för 10 år sedan) att allt nytt kommer från forskare och det är inte sant. Ungefär två promille av nya företag har sin grund i högskolor och universitet. 99.8 procent av nya företag kommer från övriga människor och dom satsar man inte på. I den sista utredningen om innovationer som regeringen beställde fanns det inte ens i direktiven något om medel till fria uppfinnare. Uppfinnare betraktas idag som underliga figurer som behöver socialt stöd av samhället. Det är precis tvärtom, det är samhället som behöver hjälp av uppfinnarna så att det finns produkter att leva av.